Anettes f.d. sockerberoende

Här är Anettes berättelse om hur hon har blivit fri från sitt sockerberoende. En dag stod det på hennes Facebookstatus “Älskar känslan av att just nu är allt i livet helt perfekt!” och bättre än så kan kanske inte hennes frihet från socker beskrivas. Läs här om hennes resa från sockerberoendet! Läs och låt dig, eller någon i din närhet inspireras.
Stort Grattis Anette och TACK för att jag har fått följa dig på din resa. Tack också för att du vill dela din berättelse här på min hemsida!
Med stolthet och glädje / Lina

“Har blivit ombedd att skriva lite om min resa bort från sockret! Har nu varit sockerfri i 46 dagar vilket är rekord för mig. Har varit sockerberoende sedan tidiga tonåren och ätit godis så gott som dagligen sedan dess. Är idag 44 år så det är många år som jag varit sockerberoende. Har gjort oändliga försök att sluta och jag har varit lika bestämd varje gång men fallit då suget blivit för starkt. Det är lätt att bestämma sig för att man ska sluta imorgon men när morgondagen kommer så är det plötsligt inte lika enkelt längre. För mig var det relativt enkelt att avstå på dagen men när kvällen kom så satte sockersuget i ordentligt. Jag smög och ljög och det bästa var att äta godis när jag fick vara helt själv så att jag kunde äta precis hur mycket jag ville utan att behöva skämmas. För skämdes det gjorde jag även om jag alltid försökte skämta om mitt sockerberoende. Från att ha varit smal gick jag sakta upp i vikt vilket gjorde att jag fick ännu mer ångest över allt jag åt. Varje söndag bestämde jag mig för att på måndag skulle jag minsann sluta och därför inhandlades otroligt stora mängder chips, cola och annat för att äta en sista gång innan jag började mitt nya sunda liv!

Den 1 januari i år bestämde jag mig för att nu får det vara nog! Hade förberett mig noga och min man ställde upp och lovade att han inte skulle köpa hem Coca-cola, chips eller ostbågar som han tycker om och kan äta av i måttliga mängder. Har även en väninna som också hade bestämt sig för att ta tag i sitt liv och sitt sockerberoende så vi har stöttat varandra. Första veckan var hemsk men jag visste av tidigare erfarenhet att klarar jag den veckan så blir det något lättare för varje vecka. När abstinensen var som värst kändes hela livet meningslöst och jag hade svårt att förstå hur något kunde vara roligt och meningsfullt om man inte fick äta godis. Det är ju en sådan underbar känsla att åka till affären och köpa en massa godis i alla dess former och sedan sjunka ner i soffan och njuta av allt det goda. Känslan efteråt är inte lika underbar när man har ångest över allt man ätit och magen protesterar vilt. Detta vet man ju när man bestämmer sig för att äta men beroendet är så mycket starkare och man gör vad som helst för att döva den där hemska känslan att om man inte får en chokladbit snart så blir man tokig.

Idag aktar jag mig noga för att åka och handla när jag är hungrig för då är det nästan omöjligt att tänka klart och vettigt. När suget smyger sig på idag så tar jag ett tuggummi eller köper en Ramlösa eller liknande att dricka. Minimorötter fungerar också och från att ha ätit frukt och grönt någon gång var annan månad (i bästa fall) så försöker jag idag att äta varje dag. Tvivlar på att jag någonsin kommer att känna sug efter frukt och grönt men jag äter för att jag vet att min kropp mår bra och behöver det. Från att i början gå hela dagen med suget efter socker så stillar det sig efter bara några minuter idag. Jag vet ju hur dåligt jag kommer att må om jag faller för frestelsen och den känslan är betydligt värre än sötsuget. Har även börjat träna på gym och när jag kommer därifrån efter ett pass så vill jag absolut inte förstöra allt genom att äta choklad eller dricka Coca-cola. Coca-colan har nog varit det svåraste att avstå från dessa veckor och jag kunde lätt dricka 1-2 liter per dag tidigare. En tid bytte jag ut den vanliga Colan mot Cola zero men då blev jag lika beroende av den och drack i lika stora mängder.

Det är inte helt enkelt att välja bort socker och det kan vara väldigt provocerande har jag märkt. Man är “tråkig” som inte äter när det bjuds men jag står på mig då jag inte vill förlora den goa känslan jag har i kropp och själ nu. Önskar alla den här känslan av harmoni och kan inte förstå att jag faktiskt har lyckats den här gången! En bonus är att jag snart gått ner 6 kilo! Jag har en bok som jag kan rekommendera som heter “Sockerbomben” av Bitten Jonsson och Pia Nordström. Där förklaras vad som sker i kroppen när man äter socker, hur kroppen reagerar när man slutar och den innehåller mängder av fallbeskrivningar, tips och råd. Det är så fruktansvärt svårt att sluta med socker men jag kan lova att det är värt varenda tuff stund man går igenom! När suget kommer, och det pockar på oavbrutet i början, så käka morötter, ut och gå, ring en väninna, gå och lägg dig tidigt eller vad som helst som får dig att inte falla för frestelsen. Inbilla dig inte att det går att ha godis hemma för det gör det absolut inte! Jag köpte ofta hem bullar och dylikt “ifall man skulle få gäster”. Gästerna fick vara utan för jag hade naturligtvis inte klarat att stå emot utan åt upp det själv! Jag tvivlar på att det finns så många som kan vara  värre sockermissbrukare än vad jag varit och om jag klarar detta så klarar alla det! Kram Anette”